Skip to content
Så har en vecka gått in på det nya året och jag har äntligen räknat och sammanställt all statistik från 2022. Kamprapporterna och artiklarna på löpsedeln med basaktivism, offentliga aktioner, torgmöten, vildmarksstrapatser, kampsportsträning och mycket, mycket mer, från Skåne till Norrbotten.
Det svenska kampåret 2022 har givetvis kantats av valet som gick av stapeln i september, men för en bred kamporganisation som Nordiska motståndsrörelsen, där partiverksamheten bara utgör en del av verksamheten, har det givetvis hänt betydligt mycket mer än vad som kan härröras dit. Den verkliga motståndskampen sover nämligen aldrig, den ändrar bara till viss del form utifrån förutsättningarna för dagen.
2022 har sett till kvantitet varit ett mer aktivt år än vad 2021 var och vad gäller offentlig aktivism där våra aktivister stått på gator och torg för att dela ut flygblad och föra diskussioner med folket eller på brofästen med banderoller, fanor och rökgranater, så har det faktiskt bara vari
Nu när ytterligare ett år gått till ända har jag traditionsenligt lagt ganska många timmar på att gå igenom alla Motståndsrörelsens aktiviteter under året, sammanställa statistik och dra slutsatser. Precis som 2020 var 2021 kantat av oproportionerliga Covid 19-restriktioner som åtminstone stundvis satt sin prägel på delar av verksamheten.
2021 har också varit ett år som kommer se ganska annorlunda ut i denna rapport då vi i ganska hög grad frångått basaktivismen, alltså flygblad i brevlådor och klistermärkesuppsättningar och dylikt, för att istället lägga ännu mer tid och energi på att genomföra riktigt, riktigt bra, genomtänkta och välplanerade aktioner. Vi har med det sagt inte, och kommer inte heller överge denna del av verksamheten helt och hållet då det trots allt är ett enkelt sätt att kunna få alla medlemmar att bidra med något till kampen, men vi har de senaste åren mer och mer ändrat fokus och det syns på siffrorna från 2021.
En annan sak som märks av om man känner till
Efter den senaste månadens polistrakasserier, uthängningar, förbudshot och några få medlemmars avhopp kunde Näste åttas månadsmöte den åttonde maj bekräfta att Motståndsrörelsens yngsta näste oaktat vissa utmaningar står starkt, enat, okuvat – och redo att möta framtiden.
För aktivister och några hugade medlemmar började den vackra vårdagen 8/5 2021 tidigt med löpträning i intervaller på frostklätt motionsspår och hårdkörning på utegym.
Armhävningar
När solen en bit in på förmiddagen började ge effekt på allvar blev det en behaglig promenad från utegymmet till den relativt närliggande samlingslokalen, där fika och otränade kamrater väntade.
Under fikat ventilerades huvudsakligen dessa aktuella ämnen:
Den hyllade offentliga aktiviteten i nästet den första maj, där ett släp med texten VITA ARBETARE BYGGDE DETTA LAND – VITA ARBETARE KAN TA TILLBAKA DETTA LAND! framfördes på vägar runtomkring i Västmanland och Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindbergs tagning i fråg
Lördagen den 9 december år 2000 blev den blott 17 år gamle Daniel Wretström brutalt överfallen av ett mångkulturellt gäng i Salem strax utanför Stockholm. Överfallet övergick från misshandel till vad man närmast kan beskriva som en utdragen tortyr som avslutades med att en av gärningsmännen, Khaled Odeh knivhögg den unge pojken ett stort antal gånger.
Det brutala dådet hade föregåtts av en lång och omfattande kampanj från ett enat etablissemang där nationalister hängdes ut och blev utpekade som den stora faran i det svenska samhället.
Idag, på 20-årsdagen av mordet har Nordiska motståndsrörelsen genomfört aktivism på ett flertal orter för att uppmärksamma mordet och visa systemet att vi inte glömmer eller förlåter dem för deras svek mot folket.
I Stockholm hedrade aktivister från Näste 1 minnet av Daniel Wretström. Kvällen inleddes med en banderollaktion över Fredhällstunneln i Stockholm, där en stor banderoll med texten; ”Vi glömmer aldrig Daniel Wretström” s
